Ja, vad ska man säga... Hundskit är inte så trevligt att ta reda på... Tre gånger på rad har deras hundar skitit inne, på heltäckningsmattan, var annars? Typiskt. Tursamt nog är Katrin en klok kvinna och har därför införskaffat en mattvätt. Den fungerar kalasbra. Problemet är att hundarna har sprungit och skitit SAMTIDIGT, dom har iaf lyckats sprida ut det på ett flertal platser. Man ska vara glad för det lilla, så tack och lov för att de bestämt sig för att skita i ett och samma rum i alla fall :/
De två marodörerna, Stan & BobHur som helst, jag sade åt honom att fortsätter det så här så får vi städa upp varannan gång... Det lär nog sätta fart på kvällspromenaderna ;) Det är ju inte så farligt som det låter men jag kan ju inte påstå att det tillhör veckans höjdpunkter precis :/
Missförstå inte det här nu, Ken är jättetrevlig på alla sätt och vis. En svåger som köper två flaskor fin Whiskey i välkomstpresent åt en kan man ju inte tycka illa om ;)
Jag kan ändå inte förstå hur två små hundar kan skita så mycket, jösses, det måste vara en halv hund de får ur sig varje gång.
Bob "the lazy one"
Naturligtvis tycker jag jättemycket om hundarna. De är så snälla och charmiga. Det är kul att ta dem ut på promenader, hade man inte dem skulle man väl knappt ta sig utanför dörren. Det är ju så oerhört varmt. Tar man hänsyn till luftfuktigheten kan det röra sig om ca + 42 C. Det kan inte bli långa promenader för det orkar inte hundarna i värmen. Det är lite lattjo att gå med dem, Bob sackar alltid efter och Stan har superbråttom och drar i kopplet. Jag ser nog ganska rolig ut där jag går med hundarna... Ena armen rakt ut/bakåt, den andra rakt ut framåt...
Stan "the hurried kind" Yes, that's a new song with the Ark ;)
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar